Österbo fäbodar

Tystnaden var så tyst att den kändes rent fysiskt i öronen. Stjärnhimlen ett glittrande hav i mörkret ovanför. Och månen, trots att den var tunn, lyste upp skarsnön så allt ficklampsljus var överflödigt. En födelsedags inramning.

Många är de jämna födelsedagar som firas på spa runt om i landet eller kanske med hela släkten i Thailand. Inte riktigt min melodi. Jag ville ge något annorlunda men ändå en oförglömlig upplevelse till mamma, pigga 80.

Österbo fäbodar, karta, nordväst om Tärnsjö hade kanske aldrig tidigare utgjort en födelsedagsupplevelse för en 80-åring. Men dit gick färden. Bilväg ända fram gjorde att jag vågade föreslå något så våghalsigt. Och plogad väg fick vi löfte om. Men på något sätt hittade vi inte vägen förbi Buska, den väg som jag åkt förut till denna vackra plats. En Buska-invånare informerade oss om den lilla stig vi passerat, det var vägen, någon plogad väg fanns inte. En kilometer att gå i snö, det gick väl OK, vi hjälptes åt. Att jag fick gå två gånger gjorde inte så mycket i det underbara vårvintervädret. Mamma var kanske lite trött men efter kaffe i solsken med utsikt över Hundsjön var humöret på topp. Vårdagjämningen visade sin allra bästa sida med snön droppandes från hustakets tegelpannor och en härligt värmande sol. Där stod stugan öppen för vem som helst att stiga på. Men det verkade inte någon ha gjort sedan i december i fjol, i alla fall inte enligt gästboken. Snart sprakade elden i kaminen, vi inspekterade bäverns härjningar nere vid sjön, men snödjupet förhindrade vidare utforskningar till bäverhyddor och kolmilor. Det är inte allt för långt till själva Dalälvens strand längs Kyrkstigen norrut. Men det får bli ett senare äventyr.

Med mjuka madrasser i sängarna, björkved i massor och god mat och dryck i överflöd saknade vi intet. Jo, kanske bara ulvens ylande eller uvens hoande utanför fönstret skulle förgyllt upplevelsen ytterligare, men tystnaden fick tala i stället i natten vid Österbo fäbodar.

Grattis Mamma, det gjorde du bra!