Jag och ekarna

Kvarnboeken, ståtlig...

"En vanlig jävla ek, sa pojken till trädet". Och dänger sen en rund sten rakt in i stammen efter en kortare ordväxling pojke och träd emellan. 

Så inleds boken "Simon och ekarna" av Marianne Fredriksson. 

Och den lilla flickan tar en såg och sågar oskyldigt en skåra i den skrovliga stammen. Inte av ilska. Mer bara för att se vad som skulle hända. Typ. Flickan, det var jag, och eken var det träd jag växte upp under, det stod på tomten. Trädet som gjorde gräsmattan torr. Som tvättlinan var fäst i. I vars höga gren pappa hängde upp det långa repet , som vi svingade oss i och gjorde att storebror kallades för Tarzan. Mitt livs första ek, men av naturliga skäl, ej avbildad.

I Amerika la jag inte märke till om det fanns någon ek, varken i USA, eller i Canada, men det gjorde det säkert. Jag skriver om annat stort träd från Canada, dock ej av ek, här. Och Umeå och Ö-vik låg långt norr om Limes Norrlandicus, dvs Norrlandsgränsen, vilket innebär Dalälven och ekens nordgräns i Sverige. Men jag antar att det fanns en och annan ek i Umeås arboretum. Finns det kvar?

I Uppsala-trakten har jag lärt känna många ekar, de som jag passerar privat ligger mig varmare om hjärtat än de jag inventerat i olika trädinventeringar. Närmast hemifrån står den ihåliga "sockerdrickseken", längs den forna "rallyvägen" på cykel, i kanten av Hågadalen. Man kan kliva in i eken och studera en ek inifrån. Men jag har inte hittat någon sockerdricka där som i Pippis träd.

Ek att stiga in i..., i Hågadalens skogsbryn.

I Kvarnbo står den ståtliga eken och vakar över den mysiga grillplatsen där. Under ekar sker magiska ting. För att inte tala om i och kring ekens alla delar; här bor över tusen olika organismer i de riktigt gamla  träden: lavar, mossor, fåglar, skalbaggar m fl

Skrovlig ekbark att undersöka närmare... I Morga hage, där denna står, finns det gott om ekar. 

.

En annan magisk ek är den i Fasterna församling, i närheten av Gottröra. Ett naturminne. Och andra fina minnen också är förknippade med denna ek.

Du trofaste..., i Fasterna socken

Min allra första guidning tror jag att jag gjorde vid Länna-eken, öster om Uppsala. Jag tror jag och skolbarnen mätte dess omkrets till drygt åtta meter. Imponerande. Full av för sällsynta baggar värdefull mulm, trämjöl, som vi undersökte i den kupade handen: det glittrade av skaldelar av döda baggar. Men hur är det idag? Senast jag åkte förbi var det bara en enda levande gren kvar, kanske har trädet inga löv längre som slår ut 2016?

Länna-eken... nu död eller levande?

Som kännare, inventerare och guide av ekar måste man ju se nummer 1. Jag gjorde för ett antal år sen obligatoriskt besök vid Sveriges stoltaste och äldsta ek: Rumskulla-eken i Småland, eller Kvill-eken som den också heter. Troligtvis över 1000 år gammal och minst 14,11 meter i omkrets, det är den uppgift jag har i alla fall. Hur länge står den kvar? Hur länge lever den? I den ställde man större jordbruksredskap och vagnar redan på Linnés tid. Men såg han den? Hur många hyresgäster bor nu i dagens ek?

Det är förbjudet att gå fram och röra vid eken! Men jag var tvungen...

Den stoltaste av dem alla...!

Det sägs att en ek växer i 300 år, lever i ytterligare 300 och sedan långsamt dör i 300 år. Må du dö ett tag till, du store!

Och vad är mer magiskt än lövsprickning? Miraklet är lika stort varje år.

Vårmirakel i Hässelby hage

"Simon och ekarna" hette boken jag citerade ifrån inledningsvis. Men jag räknar till endast en ek i den boken. Dessutom står detta träd vid ett hav med strandklippor. Kännare av ek undrar: trivs verkligen en ek där?

Alla trädfynd av den lite märkligare sorten du gör där ute, registrera dem på Trädportalen.